"Bla, bla, bla..." ~
Jag fattar inte vad det var med mig igår kväll, när jag skulle gå&lägga mig så började jag grina som en unge. Vet egentligen inte varför, jag bara kände för att gråta. Skit konstigt. Eller jag tänkte liksom på allt, allt som har hänt den senaste tiden & på alla blandade känslor & på vad som skulle kunna hända i framtiden & så blev jag bara... rädd. Rädd för att något skulle gå fel, jag känner många som har gjort stora misstag i sitt liv som dom ångrar skit mycket, saker som inte går att ändra på nu. Jag är liksom rädd att göra lika stora misstag, men hur ska man veta att det är fel innan man gjort det?
Ni fattar säkert inte vad jag babblar om, men det jag vill komma fram till är att jag är en feg person, en som är rädd för att ta risker, vilket enligt mig är negativt. Visst kan det vara positivt ibland, men man måste ju våga chansa, ellerhur?
Kände bara för att skriva av mig. Just nu har jag alla sorters blandade känslor. Glad, ledsen, arg, sårad, förväntansfull... Men ja, det är ju Tokio Hotel snart. Två dagar, knappt det. Helt sjukt. Jag har väntat på det här i 2,5 år ungefär. Ni fattar inte hur mycket/vad det där bandet betyder för mig. Dom liksom förändrade mitt liv, på ett positivt sätt. Dom är absolut inte som ett helt vanligt band, som typ Jonas Brothers, Slipknot, Liking Park eller My Chemical Romance. Eller kanske Pussycat Dolls. Haha, nej, dom är värda mycket, mycket, mycket mer. Så fatta hur jag kommer reagera när jag ser dom på riktigt, för första gången. Det kommer båda bli bra&dåligt. Oväntat att det kom från mig va? Men vissa låtar är bara så jävla dåliga... haha nej, skojar bara. Dom har ingen dålig låt, eller jo Devillish låtarna när tvillignarna var 13 år gamla, men det är en annan sak. Nej, det som kommer göra det "dåligt" är att det är så jävla långt avstånd, kommer ju knappt se dom. Det finns ju skärmar & så, men ändå, det är ju typ som att sitta hemma framför TV:n & titta. Jag kommer liksom sitta där & se dom men ändå inte kunna prata med dom, röra dom (okej det där lät peddigt), se dom ordentligt...
Ja ja, jag ska gå & skaffa mig ett liv.
Dom två gubbarna är inte med i bandet, för er som inte visste det, dom är bara Bills typ kläddesigners? Eller nåt.
Ni fattar säkert inte vad jag babblar om, men det jag vill komma fram till är att jag är en feg person, en som är rädd för att ta risker, vilket enligt mig är negativt. Visst kan det vara positivt ibland, men man måste ju våga chansa, ellerhur?
Kände bara för att skriva av mig. Just nu har jag alla sorters blandade känslor. Glad, ledsen, arg, sårad, förväntansfull... Men ja, det är ju Tokio Hotel snart. Två dagar, knappt det. Helt sjukt. Jag har väntat på det här i 2,5 år ungefär. Ni fattar inte hur mycket/vad det där bandet betyder för mig. Dom liksom förändrade mitt liv, på ett positivt sätt. Dom är absolut inte som ett helt vanligt band, som typ Jonas Brothers, Slipknot, Liking Park eller My Chemical Romance. Eller kanske Pussycat Dolls. Haha, nej, dom är värda mycket, mycket, mycket mer. Så fatta hur jag kommer reagera när jag ser dom på riktigt, för första gången. Det kommer båda bli bra&dåligt. Oväntat att det kom från mig va? Men vissa låtar är bara så jävla dåliga... haha nej, skojar bara. Dom har ingen dålig låt, eller jo Devillish låtarna när tvillignarna var 13 år gamla, men det är en annan sak. Nej, det som kommer göra det "dåligt" är att det är så jävla långt avstånd, kommer ju knappt se dom. Det finns ju skärmar & så, men ändå, det är ju typ som att sitta hemma framför TV:n & titta. Jag kommer liksom sitta där & se dom men ändå inte kunna prata med dom, röra dom (okej det där lät peddigt), se dom ordentligt...
Ja ja, jag ska gå & skaffa mig ett liv.
Dom två gubbarna är inte med i bandet, för er som inte visste det, dom är bara Bills typ kläddesigners? Eller nåt.
Kommentarer
Postat av: simone
Sööt du är :D
Trackback
