.

Satt bredvid syrran när hon kollade på Paows blogg, & då såg jag den här videon på en Malin Karlsson som tydligen har dött förra året. & även om jag inte känner henne så började jag gråta. Låten som spelades hade hennes storebror gjort åt henne, det var så jävla sorgligt! Jag hatar verkligen döden. Varför dör man egentligen? Eller det är väl klart man ska dö, det måste man ju göra men ändå. Jag hatar det fortfarande. Ganska många nära mig har dött & vissa har jag tillochmed sätt (t ex min pappa)
Dom liksom bara försvinner. Kommer aldrig tillbaka. Helt borta. Det är det som är det sorgliga. Även om jag inte känner min pappa (var 4-5 år när han dog) så tänker jag att "tänk om han var här nu, hur skulle mitt liv se ut då? Tänk om han ser mig nu? Om han hör mig? Vad han skulle ha tyckt om mig om han fortfarande fanns?" Såna där konstiga tankar får jag. Egentligen inte bara om min pappa, om alla jag känner som dör. Min mormor, min farfar, min kusin...
Nej usch, det blev ett deppinlägg här, men jag var tvungen att skriva av mig. Jag hatar när jag inte kan få bort dom här tankarna ur huvet. Usch, döden är det värsta som finns.